Torsdag den 17 November klockan 10.45 låg jag i soffan och kollade på film när det plötsligt kändes som om jag kissade på mig, så jag gick till toaletten och såg att det sipprade blod blandat vatten, men det slutade ganska snabbt. Jag blev osäker på om det var vattnet som gått eftersom det var en så liten mängd, så jag ringde och rådfrågade med förlossningen. Dom sa åt mig att ta på mig en binda och om bindan blev blöt var det vattnet som hade gått så skulle jag avvakta några timmar eftersom jag inte hade några värkar utan jag bara "mensvärk". Dom bad mig ringa tillbaka senare under dagen för att höra hur det gått.

Efter det så hände det inte så mycket mer, bindan blev inte blöt men det fortsatte att komma blod och flytningar, "mensvärken" blev värre och värre under dagen. 13.00 Började jag klocka värkarna och hade då värkar med 3-4 minuters mellanrum men jag trodde ändå att det inte var någonting då jag inte alls tyckte att det gjorde ont.

15.45 Ringde jag tillbaka till förlossningen hade då värkar med 3-3.5 minuters mellanrum och dom varade i 1-1.5 minuter. Pratade lite med barnmorskan och jag var tveksam om det verkligen var något på gång då jag fortfarande inte tyckte att det gjorde ont, men barnmorskan förklarade för mig att man kunde uppleva det olika och sedan sa hon att hon tyckte att vi skulle börja åka eftersom det är en ändå är ca 10mil bilväg.

Jag och Pontus packade de sista sakerna och ringde till Linnea som skulle skjutsa in oss och även vara med under förlossningen. Under tiden vi väntade på henne började värkarna bli kraftigare. 16.00 Var Linnea på plats och vi packade bilen och sedan åkte vi och köpte mat åt Pontus på max och hämtade lite kläder åt Linnea och sen började vi åka mot Gävle. Efter vägen blev värkarna bara värre och värre och jag ångrade lite att jag sagt att det inte gjorde ont. Resan kändes som en hel evighet. 

17.00-18.00 Var vi framme, vi fick ett rum där dom tog ett ctg och värkarna var inte längre lika regelbundna som dom var innan jag åkte utan nu kom det 2-3 värkar med 1-2 minuters mellanrum och sedan kunde det ta 5 minuter innan det kom 2-3 till. Barnmorskan gick ut och vi fick vänta på en läkare som skulle kolla hur öppen jag var. Mina värkar fortsatte att bli kraftigare och göra ondare.

19.00 kom läkaren och jag var då 3cm öppen. Han började prata om att vi skulle åka hem, när han gick ut ur rummet blev mina värkar ännu kraftigare och Pontus letade reda på barnmorskan. Hon rekommenderade att vi skulle ta en promenad runt sjukhuset för att se om det hände någonting, så vi gick iväg till coop och handlade lite mat och sen gick vi lite runt sjukhuset tills jag kände att jag inte orkade gå mer. När jag kom in igen fick jag ta ett nytt ctg och nu var värkarna ännu mer oregelbundna än innan, men de fortsatte att bli kraftigare. Det kändes då som om värkarna blev oregelbundna så fort jag la mig ner och fick ctg, för så fort jag fick komma upp igen blev dom regelbundna.

Det pratades fortfarande om att vi skulle åka hem, men de ville inte skicka hem oss till Bollnäs, så Linnea ringde till någon bekant som vi skulle kunna vara hos över natten då det inte var säkert att vi ens skulle hinna till Bollnäs innan vi var tvungen att åka tillbaka. När Linnea äntligen hade fixat en sovplats åt oss så kom det en ny barnmorska som skulle jobba under natten, mycket snällare och trevligare än den förra och när hon såg hur ont jag hade bestämde hon sig för att lägga in mig. Klockan var då ungefär 21.00, Linnea åkte till en bekant medan jag och Pontus fick ett rum. Jag tyckte det var ganska skönt att få en riktig säng att ligga i men värkarna fortsatte att bli värre och tillslut så spydde jag för att det gjorde så ont.

Strax innan klockan 00.00 Kom barnmorskan in och kollade hur öppen jag var och det hade inte hänt någonting sen jag kom in, jag var fortfarande bara öppen 3cm. Jag var helt slut och ville inte göra något annat än att sova. Barnmorskan började prata om en tidig ryggmärgsbedövning då jag inte klarade av smärtan längre och hon såg att jag inte skulle orka med förlossningen om jag fortsatte ha sådana värkar som jag hade så nu flyttades jag till förlossningsrummet.

Medan jag väntade på narkosläkaren fick jag lustgas och efter att han lagt bedövningen så kände jag nästan ingenting och det finns nog inte ord som kan beskriva hur skönt jag tyckte att det var just då. Barnmorskan kom med nyponsoppa för att jag skulle få i mig något och s
edan sa hon åt oss att försöka sova lite. 

Jag somnade ganska snabbt, men vaknade varje gång det var dags att trycka på knappen för att fylla på bedövningen. 04.00-05.00 Började jag känna av värkarna igen, men det var fortfarande inte i närheten av vad det varit innan bedövningen. 06.00 Kom barnmorskan in och berätta att det skulle komma en ny barnmorska som skulle kolla hur öppen jag var och se vad som hänt under natten, och eventuellt skulle de ta hål på hinnorna för att sätta igång mig.

07.00 Kom nya barnmorskan in och jag var då nästan helt öppen, så det var inte alls konstigt att jag börjat känna av värkarna mer. Jag fick ännu en gång nypon soppa och sen sa barnmorskan åt mig att stå upp för att det skulle hända lite mer. Så jag ställde mig upp trots att jag inte alls hade någon lust, utan jag ville bara ligga i sängen och försöka sova lite till innan det var dags jag kände mig helt slut och hade ingen ork alls i kroppen. Jag fick lite mer nyponsoppa av barnmorskan så jag skulle få lite mer energi. 

07.30 Ringde jag efter barnmorskan igen då värkarna började göra ondare och ondare och jag ville verkligen inte stå upp som jag då hade trott att jag var tvungen att göra, men jag fick i alla fall lägga mig ner. 07.45 Sa barnmorskan åt Pontus och Linnea att om de skulle gå iväg och köpa något så var de tvungna att göra det nu för att det inte var så långt kvar. Så Pontus gick iväg och skulle på Apoteket och till cafeterian och köpa lite frukost medan Linnea stannade kvar bredvid mig.

08.00 Kollade barnmorskan och jag var nu helt öppen. Pontus hade fortfarande inte hunnit tillbaka. Barnmorskan ville att jag skulle börja krysta men jag vägrade innan Pontus kom även om Linnea var fortfarande kvar i rummet. Jag sa åt henne att ringa Pontus och be honom skynda sig. Hon skickade ett sms. Pontus kom tillbaka ganska snabbt helt anfådd efter att ha sprungit genom sjukhuset och jag kunde äntligen börja krysta. Efter ett tag sa barnmorskorna att jag var tvungen att försöka lite mer då hjärtljuden på bebisen började på bli påverkade och om han inte kom ut snart skulle de bli tvungna att ta sugklocka. Jag fortsatte och kände hur min energi började på ta slut, jag sa gång på gång att jag inte orkade något mer men barnmorskorna och Pontus fick mig att fortsätta kämpa

Klockan 09.25 kom våran lilla Elias, han vägde 4242g och var 53cm lång. Vi behövde aldrig använda sugklockan utan allt gick bra ändå. Måste säga att jag är ganska förvånad att jag inte behövde sy ett enda stygn.

09.32 Kom moderkakan.

Jag hade tänkt ha fler bilder med i inlägget, men det blev inte så mycket bilder tagna då jag hade annat att tänka på och Pontus tänkte heller inte på det och dom få bilder som finns är på Pontus telefon och han sätter aldrig in dom på datan så ni får nöja er med dom få bilder som jag har. 

 
Elias och hans stolta far! :)

Var till barnmorskan idag och nu var det sista gången vi träffade henne innan bebis kommer och skulle den inte komma före den 24e ska jag ringa till förlossningen för att få en tid där. 

Blodtrycket var bra minns inte exakta siffror

vikt: 84kg

Sf mått: 40-41

Hjärtljud: 148-150

Barnet: Det händer inte så mycket med din bebis de sista dagarna innan förlossningen. Det är trångt i magen och bebisen förbereder sig på förlossningen.

Kroppen: Visst är det är jobbigt att bara vänta, men det finns fördelar med att vara gravid länge. Din livmodertapp hinner mogna och hormonet relaxin mjukar upp dina bäckenfogar ytterligare. Förstagångsföderskor föder i genomsnitt 4 dagar efter datum för beräknad förlossning. Var beredd på och ställ in dig på att det går hela 42 veckor innan någon överhuvudtaget talar om "övertid". Slappna av och vila mycket! Medan du går på "övertid" kommer din barnmorska eller läkare att noggrant övervaka att du och fostret mår bra. Täta kontroller. I vecka 42 ska du på övertidskontroll hos förlossningsläkare på sjukhuset.

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig. Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen. 

Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet. Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.

Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt. När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.

Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.

Egna anteckningar: Nu är det inte långt kvar, och det är svårt att kunna tro att inom fyra veckor kommer vi säkert att ha en liten här hemma. Jag märker inte så stor skillnad, förutom att det börjar på bli ganska tungt nu.  Jag har trots allt gått upp 22kg och det är klart det tar på kroppen. Tror även att slemproppen har gått nu, så vi får se om liten bestämmer sig för att titta ut tidigare, eller om den fått envisheten från mig och stannar inne längre. Tycker det är lite svårt att säga och veta när man aldrig har varit med om det förr. I alla fall så har magen sjunkit ganska mycket (tycker jag) vet inte om det syns så bra på bilderna. Jag börjar känna att jag vill ha klart allt nu, lägenheten och alla saker till bebisen.

Det som vi inte har hemma just nu är:

- Bilbarnstolen (som vi kanske ska hämta imorgon)

- Bäddsett, täcken och kuddar (till säng och vagn)

- Badbalja

- Feber termometer

- Overall

Var till barnmorskan idag och allt såg bra ut. 

Jag väger nu 80.2 kg och har gått upp 22kg sedan inskrivningen. Både jag och barnmorskan blev lite chockade när vi såg vad det stod på vågen då jag gått upp

5kg på två veckor!

Bebisens hjärtljud låg på 150.

Sf måttet var 36

Blodtrycket låg på 120/70

Ska tillbaka på måndag igen för att lämna ett blodprov eftersom jag är Rh negativ.

Nu är det inte långt kvar, och nu känns det verkligen att det är nära.

När vi var klar hos barnmorskan idag mötte vi ett par från föräldragruppen som kom och bar på deras lilla (glömde fråga om det blev en kille eller tjej) och det fick en att tänka efter, bebis kan ju faktiskt titta ut när som helst :)

Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.
Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.

Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet lika så.

Egna anteckningar: Blir allt mer andfådd när jag är ute och rör på mig. Har även börjat få lite ont i ryggen, men är det konstigt med 17 extra kilo att bära på? :)

Fick åka till barnmorskan tidigare idag, läs mer om varför HÄR och HÄR.

Du kan även läsa inlägget jag skrev när jag kom hem därifrån HÄR

Barnets hjärtljud låg på 155. 

Jag hade ingen äggvita i urinen.

Och mitt blodtryck var normalt, minns tyvärr inte exakt hur mycket det var.

Ska tillbaka dit på fredag, så det kommer lite bättre information då!

Kroppen: Nu står livmodern i regel som högst och det kan kännas som om alla organ är ihoppressade till bristningsgränsen. Livmodern når ända upp till bröstbensspetsen.
Under hela graviditeten har säkert tankar runt förlossningen funnits mer eller mindre. Det känns säkert som om du har varit gravid bra länge nu och förlossningen börjar kännas allt mer aktuell. Vissa ser med spänning fram emot förlossningen medan andra har blandade känslor. Det är bra att ta reda på vad som händer under de olika skedena under förlossningen. Till exempel hur du kan hantera och möta smärtan och vilka smärtlindringsmetoder som finns att tillgå.
Det kan kännas skönt att ha en väska färdigpackad när det är dags att åka in till förlossningen. I den kan du packa saker som journal från barnmorskemottagningen, olja till massage, tjocka strumpor/tofflor, mjukisbyxor, tandborste och tandkräm, hårborste, hårsnoddar, tvål och schampo, amningsbehå och amningskupor, matsäck och kamera.

Barnet: Nu väger barnet mellan 2200-2500 gram och längden är ungefär 45 centimeter. Barnet kan börja röra sig mindre nu, de stora rörelserna ersätts ofta med små stötar från fötter och knän. Man kan få fin kontakt med barnet inne i magen, om man till exempel puttar lite på något som kan vara barnets fot kan man få en reaktion tillbaka. Kanske tar barnet bort foten för att sedan placera den på samma ställe igen.

Inte långt kvar nu!

Kroppen: Nu ökar du snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till barnet. Om du ökar väldigt mycket i vikt kan det bero på att du samlar på dig vätska. Det är oftast normalt men kan även vara ett av flera tecken på en komplikation. Mot slutet av graviditeten går du på fler besök hos barnmorskan för att till exempel upptäcka om blodtrycket stiger. Många får halsbränna, magen känns ofta full och det är svårt att hitta sköna ställningar på natten. Du får räkna med att vakna några gånger per natt för att kissa och vända dig i sängen.
Vid den här tiden gör barnmorskan en sammanfattning om hur din graviditet har varit. Du kan skriva ett förlossningsbrev där du skriver lite om dig själv och dina förväntningar på förlossningen, samt vilken form av stöd som du tror att du och din partner kommer att behöva.

Barnet: Fingernaglarna har nu vuxit ut helt och hållet på barnet. Barnets benmärg börjar producera röda blodkroppar. Du känner nu varje dag hur barnet rör på sig och det är inte ovanligt att du lagt märke till att ditt barn har en speciell dygnsrytm, som ofta fortsätter efter att barnet är fött.

Egna anteckningar: Märker ingen större skillnad nu. Värkarna fortsätter att komma lite då och då, men hittills verkar det inte vara någon fara. 

Känns som magen blivit mindre sedan förra veckan, men det kanske bara känns så.

Förutom det vet jag inte om det finns så mycket mer att säga om veckan som varit. Senare i veckan ska vi till barnmorskan så då kommer det ett inlägg med lite mer information om hur allt ser ut!

Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått för bra och tänka att det får inte vara så här lätt. Eller så tänker du motsatsen, allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

Var till barnmorskan igår och allting såg bra ut. Slapp ta prover och väga mig den här gången, men får säkert göra det när vi ska dit om två veckor.

Blodtryck: 95/60

SF: 33

Bebisens Hjärtslag: 145

Kroppen: Trots att magen är stor är det bra att försöka hålla i gång musklerna så gott det går. Promenader, simning och yoga för gravida brukar kännas bra. Vissa kan inte vara aktiva på grund av olika besvär – för att inte gå upp för mycket i vikt kan man kompensera bristen på motion med att inte äta mer än vanligt. Graviditeten gör att du behöver ungefär 300 kalorier extra per dag. Det motsvaras av ett mellanmål med till exempel en tallrik filmjölk med lite flingor, en smörgås och ett äpple. Ju tyngre du blir desto vanligare är det att fötter och ben svullnar. Ligg gärna med benen högt en stund och använd stödstrumpor hela dagen. Det är bra att sätta på stödstrumporna redan innan du kliver ur sängen. Ett bad kan hjälpa. 

Barnet: Barnet ökar snabbt i vikt och väger drygt två kilo. Om det skulle födas nu behöver det lite andningshjälp, värme och hjälp med att få i sig mjölk under några veckors tid. Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. Tre-fyra procent förblir kvar i sätesställning.

Mina anteckningar: Har inte märkt någon större skillnad sedan förra veckan.

Magen växer på och den lilla fortsätter att sprattla runt där inne, men det märks mer och mer att det börjar på bli trångt där inne.

På torsdag ska vi till barnmorskan igen.   

Kroppen: Man kan lätt bli andfådd när man gör något ansträngande trots att lungkapaciteten har ökat. Att man blir andfådd är helt normalt, barnet får lika mycket syre oavsett hur flåsig man känner sig. I slutet av graviditeten kan trycket på pulsådern bli för stort om man ligger på rygg, vilket kan göra att både du och barnet mår illa. Barnmorskan brukar därför rekommendera att man ligger på sidan när man ska sova. Det brukar även vara den ställning som känns bäst, det kan vara skönt att ha en kudde som stöder upp den tunga magen lite.
I vissa landsting görs ett extra ultraljud i vecka 32 för att kontrollera att barnet växer som det ska.

Barnet: Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 centimeter långt. Nu har barnet något bättre kontroll över sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg.

Mina anteckningar: Denna vecka har jag faktiskt inte märkt någon skillnad om man jämför med förra veckan, förutom att bristningarna på magen fortsätter att komma. (se bilder nedanför) När jag kollar i spegeln tycker jag inte att det ser speciellt hemskt ut, men när jag anstränger mig för att lyckas se dom, eller knäpper en bild så tycker jag att de ser hemskt ut, så jag är glad att se sitter långt ner så att jag inte ser dom! Men jag ska inte klaga, finns dom som fått mycket värre och än så länge är det bara på ena sidan, även om de är på väg på den andra också!