Torsdag den 17 November klockan 10.45 låg jag i soffan och kollade på film när det plötsligt kändes som om jag kissade på mig, så jag gick till toaletten och såg att det sipprade blod blandat vatten, men det slutade ganska snabbt. Jag blev osäker på om det var vattnet som gått eftersom det var en så liten mängd, så jag ringde och rådfrågade med förlossningen. Dom sa åt mig att ta på mig en binda och om bindan blev blöt var det vattnet som hade gått så skulle jag avvakta några timmar eftersom jag inte hade några värkar utan jag bara "mensvärk". Dom bad mig ringa tillbaka senare under dagen för att höra hur det gått.

Efter det så hände det inte så mycket mer, bindan blev inte blöt men det fortsatte att komma blod och flytningar, "mensvärken" blev värre och värre under dagen. 13.00 Började jag klocka värkarna och hade då värkar med 3-4 minuters mellanrum men jag trodde ändå att det inte var någonting då jag inte alls tyckte att det gjorde ont.

15.45 Ringde jag tillbaka till förlossningen hade då värkar med 3-3.5 minuters mellanrum och dom varade i 1-1.5 minuter. Pratade lite med barnmorskan och jag var tveksam om det verkligen var något på gång då jag fortfarande inte tyckte att det gjorde ont, men barnmorskan förklarade för mig att man kunde uppleva det olika och sedan sa hon att hon tyckte att vi skulle börja åka eftersom det är en ändå är ca 10mil bilväg.

Jag och Pontus packade de sista sakerna och ringde till Linnea som skulle skjutsa in oss och även vara med under förlossningen. Under tiden vi väntade på henne började värkarna bli kraftigare. 16.00 Var Linnea på plats och vi packade bilen och sedan åkte vi och köpte mat åt Pontus på max och hämtade lite kläder åt Linnea och sen började vi åka mot Gävle. Efter vägen blev värkarna bara värre och värre och jag ångrade lite att jag sagt att det inte gjorde ont. Resan kändes som en hel evighet. 

17.00-18.00 Var vi framme, vi fick ett rum där dom tog ett ctg och värkarna var inte längre lika regelbundna som dom var innan jag åkte utan nu kom det 2-3 värkar med 1-2 minuters mellanrum och sedan kunde det ta 5 minuter innan det kom 2-3 till. Barnmorskan gick ut och vi fick vänta på en läkare som skulle kolla hur öppen jag var. Mina värkar fortsatte att bli kraftigare och göra ondare.

19.00 kom läkaren och jag var då 3cm öppen. Han började prata om att vi skulle åka hem, när han gick ut ur rummet blev mina värkar ännu kraftigare och Pontus letade reda på barnmorskan. Hon rekommenderade att vi skulle ta en promenad runt sjukhuset för att se om det hände någonting, så vi gick iväg till coop och handlade lite mat och sen gick vi lite runt sjukhuset tills jag kände att jag inte orkade gå mer. När jag kom in igen fick jag ta ett nytt ctg och nu var värkarna ännu mer oregelbundna än innan, men de fortsatte att bli kraftigare. Det kändes då som om värkarna blev oregelbundna så fort jag la mig ner och fick ctg, för så fort jag fick komma upp igen blev dom regelbundna.

Det pratades fortfarande om att vi skulle åka hem, men de ville inte skicka hem oss till Bollnäs, så Linnea ringde till någon bekant som vi skulle kunna vara hos över natten då det inte var säkert att vi ens skulle hinna till Bollnäs innan vi var tvungen att åka tillbaka. När Linnea äntligen hade fixat en sovplats åt oss så kom det en ny barnmorska som skulle jobba under natten, mycket snällare och trevligare än den förra och när hon såg hur ont jag hade bestämde hon sig för att lägga in mig. Klockan var då ungefär 21.00, Linnea åkte till en bekant medan jag och Pontus fick ett rum. Jag tyckte det var ganska skönt att få en riktig säng att ligga i men värkarna fortsatte att bli värre och tillslut så spydde jag för att det gjorde så ont.

Strax innan klockan 00.00 Kom barnmorskan in och kollade hur öppen jag var och det hade inte hänt någonting sen jag kom in, jag var fortfarande bara öppen 3cm. Jag var helt slut och ville inte göra något annat än att sova. Barnmorskan började prata om en tidig ryggmärgsbedövning då jag inte klarade av smärtan längre och hon såg att jag inte skulle orka med förlossningen om jag fortsatte ha sådana värkar som jag hade så nu flyttades jag till förlossningsrummet.

Medan jag väntade på narkosläkaren fick jag lustgas och efter att han lagt bedövningen så kände jag nästan ingenting och det finns nog inte ord som kan beskriva hur skönt jag tyckte att det var just då. Barnmorskan kom med nyponsoppa för att jag skulle få i mig något och sedan sa hon åt oss att försöka sova lite. 

Jag somnade ganska snabbt, men vaknade varje gång det var dags att trycka på knappen för att fylla på bedövningen. 04.00-05.00 Började jag känna av värkarna igen, men det var fortfarande inte i närheten av vad det varit innan bedövningen. 06.00 Kom barnmorskan in och berätta att det skulle komma en ny barnmorska som skulle kolla hur öppen jag var och se vad som hänt under natten, och eventuellt skulle de ta hål på hinnorna för att sätta igång mig.

07.00 Kom nya barnmorskan in och jag var då nästan helt öppen, så det var inte alls konstigt att jag börjat känna av värkarna mer. Jag fick ännu en gång nypon soppa och sen sa barnmorskan åt mig att stå upp för att det skulle hända lite mer. Så jag ställde mig upp trots att jag inte alls hade någon lust, utan jag ville bara ligga i sängen och försöka sova lite till innan det var dags jag kände mig helt slut och hade ingen ork alls i kroppen. Jag fick lite mer nyponsoppa av barnmorskan så jag skulle få lite mer energi. 

07.30 Ringde jag efter barnmorskan igen då värkarna började göra ondare och ondare och jag ville verkligen inte stå upp som jag då hade trott att jag var tvungen att göra, men jag fick i alla fall lägga mig ner. 07.45 Sa barnmorskan åt Pontus och Linnea att om de skulle gå iväg och köpa något så var de tvungna att göra det nu för att det inte var så långt kvar. Så Pontus gick iväg och skulle på Apoteket och till cafeterian och köpa lite frukost medan Linnea stannade kvar bredvid mig.

08.00 Kollade barnmorskan och jag var nu helt öppen. Pontus hade fortfarande inte hunnit tillbaka. Barnmorskan ville att jag skulle börja krysta men jag vägrade innan Pontus kom även om Linnea var fortfarande kvar i rummet. Jag sa åt henne att ringa Pontus och be honom skynda sig. Hon skickade ett sms. Pontus kom tillbaka ganska snabbt helt anfådd efter att ha sprungit genom sjukhuset och jag kunde äntligen börja krysta. Efter ett tag sa barnmorskorna att jag var tvungen att försöka lite mer då hjärtljuden på bebisen började på bli påverkade och om han inte kom ut snart skulle de bli tvungna att ta sugklocka. Jag fortsatte och kände hur min energi började på ta slut, jag sa gång på gång att jag inte orkade något mer men barnmorskorna och Pontus fick mig att fortsätta kämpa

Klockan 09.25 kom våran lilla Elias, han vägde 4242g och var 53cm lång. Vi behövde aldrig använda sugklockan utan allt gick bra ändå. Måste säga att jag är ganska förvånad att jag inte behövde sy ett enda stygn.

09.32 Kom moderkakan.

Jag hade tänkt ha fler bilder med i inlägget, men det blev inte så mycket bilder tagna då jag hade annat att tänka på och Pontus tänkte heller inte på det och dom få bilder som finns är på Pontus telefon och han sätter aldrig in dom på datan så ni får nöja er med dom få bilder som jag har.