Som jag sagt tidigare har jag och Pontus inte kommit på något bra pojknamn än som vi är helt överrens om. Så nu undrar jag, vilka namn tycker ni är fina?

Jag har de senaste dagarna haft över 100 unika besökare om dagen, och om alla skriver ner ett eller flera förslag på pojknamn i en kommentar så kommer vi ha lite att välja mellan.

Självklart kan man vara anonym, det är bara att skriva anonym i fältet för namn, och att inte fylla i något i fältet för url. 

Kroppen: Det är vanligt att brösten läcker råmjölk "kolostrum" redan nu. Det brukar inte vara fråga om några stora mängder, men det kan det vara bra att införskaffa en skön amningsbehå utan byglar som du kan ha om natten.
Om förvärkarna upplevs som smärtsamma är det en signal om att allt inte står rätt till. Detta inträffar vanligtvis efter en lång arbetsdag eller då du är jäktad. Ta det lite lugnare och förkorta gärna dina arbetsdagar. Om du får kraftiga sammandragningar brukar man kontrollera livmoderhalsen för att se att den inte är försvagad och öppnar sig i förtid. Om så är fallet kan sjukskrivning vara aktuellt för att man ska kunna vila. Ibland rekommenderas en kortare tids sjukhusvistelse och/eller läkemedel som stoppar sammandragningarna.
De flesta föräldrar kommer nu att börja eller har redan påbörjat en föräldrakurs eller förlossningsförberedande kurs.

Barnet: Barnet växer mycket och ökar nu från drygt ett kilo till tre och ett halvt kilo på bara tio veckor. Barnet vaggas till sömns av mammans rörelser och vaknar ofta när hon lägger sig. Den dygnsrytm som barnet har i slutet av graviditeten kan även hålla i sig efter födseln, men det är inte säkert. Barnet hör många ljud inifrån mammans kropp, bland annat ljud från mammans hjärta och mage. Ljud från magen kan i vissa fall uppgå till så mycket som 80 decibel vilket kan jämföras med en kraftigt trafikerad gata. 

Mina anteckningar:

Det känns fortfarande som att tiden går väldigt fort och jag känner mig allt mer stressad över att vi ännu inte har fått ordning här hemma och fortfarande har 1000 saker kvar att köpa. 

Magen växer på som vanligt och de senaste veckorna har jag märkt STOR skillnad.

Kläderna krymper och jag skulle verkligen behöva ta en runda på stan. 

Även bristningarna har börjat visa sig lite smått på magen här om dagen och jag har haft väldiga problem med att det har kliat, trots att jag smörjer in mig och masserar.

Bebisen sparkar och knölar på som vanligt där inne. 

Jag har även börjat få väldigt mycket sammandragningar, men jag hoppas att det lugnar ned sig, jag vill att den lilla ska stanna där inne ett tag till! 

Jag har även fått min andra uvi nu under graviditeten (hade en i början också) och jag hoppas att jag nu efter att jag ätit klart medicinen, slipper det och att det inte kommer tillbaka. 

Jag ska på ett nytt besök om två veckor på sjukhuset för att kontrollera.

Imorgon ska vi även på föräldrakurs för första gången, mer om hur det var osv, kommer det i ett inlägg imorgon! 

Kroppen: Under den sista trimestern blir din kropp snabbt tyngre, ämnesomsättningen ökar och det är vanligt att man svettas mer än vanligt på grund av det. Under den tredje trimestern är det bra att man går upp mer än 1 kg, men mindre än 3 kg/månad.
Nu kan även personer i din omgivning ta del av barnets rörelser genom att känna på magen. Magen kan ibland bukta ut märkbart på ena sidan beroende på hur barnet ligger. Placeringen av livmoderns övre del är ungefär mitt emellan naveln och bröstbenet.
Nu besöker du din barnmorska varannan eller var tredje vecka, beroende på hur du mår och vilket stöd du behöver. Varje besök tar cirka 30 minuter och varje gång mäter man ditt blodtryck och din mage samt lyssnar på fosterljuden.

Barnet: Alla sinnen är nu utvecklade. Barnets pupiller är så pass utvecklade att de ser skillnad på ljus och mörker. Barnet kan känna smärta och reagera på skarpa ljud utanför livmodern. Förmågan att minnas har utvecklats, barnet lär sig att känna igen mammans röst och andra personer som mamman umgås mycket med. Testiklarna finns just nu i ljumsken på pojkar.

Egna anteckningar: Magen fortsätter att växa och det finns nu inte speciellt mycket kläder som jag kan ha, som jag hade innan graviditeten. 

Jag får allt mer kommentarer när jag är ute om magen, en del tycker att den är stor men det är även dom som säger att den är väldigt liten. 

Roligaste kommentaren hittills fick jag av min granne för ungefär en vecka sedan som tittade chockat på mig och frågade förvånat om jag inte hade fött än och riktigt så stor är jag inte än. 

Bebisen har börjat trycka mer utåt, och man ser ganska ofta hur huvudet eller rumpan sticker ut, och jag känner allt mer vart i magen barnet ligger.

Sparkarna har även blivit lite hårdare och det händer att man rycker till av smärta när h*n lyckas få in en eller flera träffar.

Jag har fortfarande inte fått några bristningar på magen, vilket bara är bra. Jag blir heller inte lika svullen om fötterna nu när det är svalare ute!

Var till barnmorskan idag och det mesta ser bra ut!

Jag väger nu precis 70kg och har gått upp ca 4kg sedan förra besöket och ca 11kg sedan inskrivningen (om man inte räknar med att jag gick ner 1kg i början)

Hjärtat på bebisen slog 145slag i minuten. 

SF måttet på magen är nu 28, nästan 29 och följer kurvan bra.

mitt blodtryck var 100/60 och blodsockret såg bra ut. 

Däremot var inte blodvärdet bra alls, så nu blir det järntabletter och vitaminer för mig hädanefter, så imorgon ska jag ner på apoteket och hämta ut järntabletterna!

Men förutom blodvärdet ser allting bra ut. Jag hade börjat fått lite sammandragningar, men så länge jag inte har allt för mycket och det inte gör ont så var det ingen fara.

Fick med oss lite papper hem som vi ska läsa igenom och dom papper som vi ska ha med till förlossningen. Fick även några papper om min blodgrupp. (Rh-negativ) 

Fick nyss en fråga från Sara och jag antar att det inte bara är hon som undrar hur folk reagerade när de fick reda på graviditeten, så jag tänkte skriva ett inlägg.

sara

Tisdag 16 aug 11:48

Jag som inte har läst din blogg så längre är jätte nyfiken på hur alla dina vänner och familj tog det när du berättade att du var gravid och skulle behålla barnet? :-) Var du nervös för att berätta?
Jag är gravid i vecka 13+2 och är jätte nervös för att berätta för mina skolkamrater när skolan börjar. KRAM

Precis som alla andra unga, både blivande och föräldrar, har jag fått negativa reaktioner. Många tror att man inte kommer att klara av att ta hand om ett barn, att man bara kommer vara ute och festa, att man inte har råd osv.

Men man får också många positiva reaktioner, och tur är väl det? 

Jag berättade ganska snabbt för mina föräldrar om graviditeten. Båda reagerade som jag hade förväntat mig, dom blev glada men samtidigt oroliga över hur saker skulle gå. De frågade om jag var säker på att det var det här jag ville och sedan accepterade de mitt beslut och nu stöttar dom mig och hjälper mig så gott de kan. 

Men det finns andra i släkten som inte riktigt har accepterat mitt beslut och är sura över att jag inte lyssnat på dom, när dom tyckte att jag skulle gjort abort. De anser att jag har förstört hela mitt liv och samtidigt barnets liv och de har tagit för givet att allt kommer gå åt helvete för oss. Jag känner själv att det finns så mycket annat att lägga energi på nu, så dessa negativa personer har jag skitit i och låtit vara sura, för eller senare måste dom acceptera att läget är som det är och varför ska jag låta dessa negativa personer förstöra allt det underbara med att vara gravid och att få ett barn med deras negativa tankar och åsikter? Och om dom inte kan respektera mig och mitt beslut, tycker jag inte att dom behöver höra av sig något mer, för negativa människor behöver jag inte.

Självkart måste man ta åt sig lite av de saker folk säger, dom flesta vill bara väl. Men vad man vill ta åt sig av och inte är helt upp till en själv, men det gäller att ta åt sig av rätt saker.

När det gäller att berätta för vänner, ville jag och Pontus vänta till vecka 12, då risken för missfall inte är lika stor. Vi tyckte att det skulle bli så jobbigt annars om alla visste om det och jag skulle få missfall. Men vi berättade i alla fall för de närmsta vännerna. Tyvärr så var det några som inte kunde vara tysta, så ryktet spred sig ganska snabbt. Så det var många som fick reda på det från andra håll innan jag hade gått in i vecka 12.

Men jag tycker att de flesta har blivit glada för våran skull och tycker det är roligt, men självklart finns det dom som har varit negativa och gjort allt de kan komma på för att försöka förstöra, men som tur är har de inte lyckats!

Något man får räkna med när man är ung och väljer att skaffa barn är att många vänner slutar höra av sig. Men man får försöka se det positivt, man ser vilka som är ens riktiga vänner. 

Jag har aldrig varit nervös när det gäller att berätta för någon att jag är gravid och jag tror inte Pontus heller har varit det, kanske lite när han skulle berätta för sina föräldrar. Det tog någon vecka lägre för honom att berätta för sin mamma och pappa än vad det tog för mig, som berättade för min mamma och pappa på en gång.

Jag hoppas att du har fått svar på dina frågor.

Fredag idag, igen. Vart tar veckorna vägen egentligen? Jag hinner inte med. När jag ser tillbaka på de senaste månaderna känner jag mig som en människa i ett VHS-band och någon har tryckt på spola framåt och sedan glömt att trycka på play igen. 

En fördel är att om det fortsätter att kännas så är det inte många dagar kvar tills våran lilla kille/tjej kommer. Längtar som en galning, men samtidigt är den här tiden mysig också, att få känna lillen sparka, sprattla och att se magen växa. Det är så underbart även om det tar på krafterna och man inte alltid mår så bra. 

Men jag tänker inte klaga, för jag har mått ovanligt bra om man jämför med andra i min omgivning.

Tänkte skriva lite snabbt om hur jag mått här:

De första 12 veckorna märkte jag nästan ingenting. Lite illamående, men något som knappt störde och jag klarade inte av att äta vissa saker, som ketchup, tomat och kyckling. Sen började jag äta is glass, ca ett paket om dagen om ingen sa stopp. 

Nu de senaste två veckorna har jag börjat få väldigt mycket kramper i vaderna, svullnader i fötter, fotleder och sen en vecka tillbaka även lite i handleder och händer. 

Den här veckan (vecka 26) har jag även börjat må illa igen, inte mycket men lite och oftast när jag ska gå och lägga mig. Har även börjat fått sura uppstötningar. 

Har tidigare varit helt bestämd på vad våran lilla kille/tjej ska heta. Men här om veckan ångrade jag mig lite när det gäller pojknamn. 

Gärna både vanliga och ovanliga namn.

så, har ni något bra förslag på ett fint namn?