Fredag idag, igen. Vart tar veckorna vägen egentligen? Jag hinner inte med. När jag ser tillbaka på de senaste månaderna känner jag mig som en människa i ett VHS-band och någon har tryckt på spola framåt och sedan glömt att trycka på play igen. 

En fördel är att om det fortsätter att kännas så är det inte många dagar kvar tills våran lilla kille/tjej kommer. Längtar som en galning, men samtidigt är den här tiden mysig också, att få känna lillen sparka, sprattla och att se magen växa. Det är så underbart även om det tar på krafterna och man inte alltid mår så bra. 

Men jag tänker inte klaga, för jag har mått ovanligt bra om man jämför med andra i min omgivning.

Tänkte skriva lite snabbt om hur jag mått här:

De första 12 veckorna märkte jag nästan ingenting. Lite illamående, men något som knappt störde och jag klarade inte av att äta vissa saker, som ketchup, tomat och kyckling. Sen började jag äta is glass, ca ett paket om dagen om ingen sa stopp. 

Nu de senaste två veckorna har jag börjat få väldigt mycket kramper i vaderna, svullnader i fötter, fotleder och sen en vecka tillbaka även lite i handleder och händer. 

Den här veckan (vecka 26) har jag även börjat må illa igen, inte mycket men lite och oftast när jag ska gå och lägga mig. Har även börjat fått sura uppstötningar.