Fick nyss en fråga från Sara och jag antar att det inte bara är hon som undrar hur folk reagerade när de fick reda på graviditeten, så jag tänkte skriva ett inlägg.

sara

Tisdag 16 aug 11:48

Jag som inte har läst din blogg så längre är jätte nyfiken på hur alla dina vänner och familj tog det när du berättade att du var gravid och skulle behålla barnet? :-) Var du nervös för att berätta?
Jag är gravid i vecka 13+2 och är jätte nervös för att berätta för mina skolkamrater när skolan börjar. KRAM

Precis som alla andra unga, både blivande och föräldrar, har jag fått negativa reaktioner. Många tror att man inte kommer att klara av att ta hand om ett barn, att man bara kommer vara ute och festa, att man inte har råd osv.

Men man får också många positiva reaktioner, och tur är väl det? 

Jag berättade ganska snabbt för mina föräldrar om graviditeten. Båda reagerade som jag hade förväntat mig, dom blev glada men samtidigt oroliga över hur saker skulle gå. De frågade om jag var säker på att det var det här jag ville och sedan accepterade de mitt beslut och nu stöttar dom mig och hjälper mig så gott de kan. 

Men det finns andra i släkten som inte riktigt har accepterat mitt beslut och är sura över att jag inte lyssnat på dom, när dom tyckte att jag skulle gjort abort. De anser att jag har förstört hela mitt liv och samtidigt barnets liv och de har tagit för givet att allt kommer gå åt helvete för oss. Jag känner själv att det finns så mycket annat att lägga energi på nu, så dessa negativa personer har jag skitit i och låtit vara sura, för eller senare måste dom acceptera att läget är som det är och varför ska jag låta dessa negativa personer förstöra allt det underbara med att vara gravid och att få ett barn med deras negativa tankar och åsikter? Och om dom inte kan respektera mig och mitt beslut, tycker jag inte att dom behöver höra av sig något mer, för negativa människor behöver jag inte.

Självkart måste man ta åt sig lite av de saker folk säger, dom flesta vill bara väl. Men vad man vill ta åt sig av och inte är helt upp till en själv, men det gäller att ta åt sig av rätt saker.

När det gäller att berätta för vänner, ville jag och Pontus vänta till vecka 12, då risken för missfall inte är lika stor. Vi tyckte att det skulle bli så jobbigt annars om alla visste om det och jag skulle få missfall. Men vi berättade i alla fall för de närmsta vännerna. Tyvärr så var det några som inte kunde vara tysta, så ryktet spred sig ganska snabbt. Så det var många som fick reda på det från andra håll innan jag hade gått in i vecka 12.

Men jag tycker att de flesta har blivit glada för våran skull och tycker det är roligt, men självklart finns det dom som har varit negativa och gjort allt de kan komma på för att försöka förstöra, men som tur är har de inte lyckats!

Något man får räkna med när man är ung och väljer att skaffa barn är att många vänner slutar höra av sig. Men man får försöka se det positivt, man ser vilka som är ens riktiga vänner. 

Jag har aldrig varit nervös när det gäller att berätta för någon att jag är gravid och jag tror inte Pontus heller har varit det, kanske lite när han skulle berätta för sina föräldrar. Det tog någon vecka lägre för honom att berätta för sin mamma och pappa än vad det tog för mig, som berättade för min mamma och pappa på en gång.

Jag hoppas att du har fått svar på dina frågor.