Jag vill varna känsliga läsare för detta inlägg. 

Detta inlägg borde jag kanske ha skrivit först av dom alla så ni vet vad allt handlade om från första början. Men det är lätt att vara efterklok. Vi får se hur det här inlägget blir att se ut, jag har lite problem att byta rad, jag tyckte själv att det blev rörigt att läsa så nu har jag gjort varannan text med fet stil, hoppas det blev bättre.

När misshandeln började är det ingen som vet och den som visste finns inte bland oss idag, min mamma. Min pappa tror att misshandeln började redan när jag var ett litet barn men den första händelsen jag minns är när jag var 7-8år. Jag gick i förskolan, så att detta hände under den tiden är jag helt säker på. Jag var på väg till skolan och mamma var arg, varför minns jag inte. När jag stod i hallen och precis ska till att gå så kommer mamma, jag drar upp armen för att skydda huvudet men hon lyckas ändå ge mig en smäll över ansiktet, jag började grina och blöda näsblod, jag tror mamma fick en chock då hon genast började upprepa att hon inte slog mig så hårt. Hon hämtade papper och la mig ner i min säng, där fick jag ligga tills det slutat blöda. Jag blev sen till skolan den morgonen och mamma berättade precis vad jag skulle säga till min fröken eller lärare, jag sa precis vad mamma hade sagt att jag skulle säga, ingenting om att mamma hade slagit mig.

 
Detta är första gången som jag kan minnas att min mamma slog mig, men redan där hade jag reflexen att dra upp armen för huvudet när hon kom och därför misstänker jag att misshandeln började mycket tidigare. Detta är även en reflex som i alla fall min äldsta bror har, den yngsta vet jag inte.

Efter det har jag inte så jätte många minnen från när mamma har misshandlat mig, det finns några få, men dom är väldigt suddiga, minnen från när hon gett sig på mina yngre bröder är desto fler. Jag kan inte minnas händelserna i ordning, vad som hände först och sist, men jag tänkte i alla fall försöka skriva ner några händelser, men detta är något som pågått under flera års tid, jag tycker det är jobbigt att prata och skiva om, mycket för att jag vet att jag kunnat göra något, men i stället valde jag att gå undan och låtsas som ingenting hände eller hade hänt.

Min yngsta bror Joakim har adhd och när han var yngre fick han ofta utbrott. Jag minns en gång när mamma sa åt honom att gå och lägga sig och han lyssnade faktiskt trots sitt utbrott och gick upp i våningssängen. Mamma kom då på att han kunde ha sönder sin nya nattlampa som hon hade köpt från ikea, så hon klättrade upp i sängen och skulle skruva ner den och min bror protesterade, han sparkade och sprattlade i sängen och mamma blev rasande skrek att han skulle sluta vilket han inte gjorde. Mamma vände sig mot honom vrålade och skrek och började slå på honom allt hon kunde med båda händerna och vrålade att hon skulle slå ihjäl honom. Min andra bror satt i vardagsrummet, jag tittade på honom, såg att han hörde vad som hände, hur jobbigt han tyckte att det var, jag stände dörren till vardagsrummet för att han skulle slippa höra. Själv tror jag att jag gick in på mitt rum, i själva verket önskar jag att jag hade gått in och lagt mig i det som hände.

Ett annat tillfälle när mamma gett sig på Joakim var en gång då han var lite yngre, han stod i badkaret och duschade, mamma var med, om hon var där för att hon skulle göra någonting eller om det var för att hon hjälpte honom att duscha minns jag inte, men jag minns att hon sa åt honom att han skvätta vatten på henne, detta var ingenting han gjorde med mening, nästa gång mamma fick lite vatten på sig skrek hon åt honom att han skvättade vatten på henne samtidigt som hon drämde till honom med handflatan i ryggen, jag hörde smällen, jag hörde hur min bror ramlade ihop i badkaret, hur han skrek och grinade, jag gick in och såg ett stort rött handavtryck i ryggen på honom, min andra bror stod bredvid och såg skräckslagen ut. 

Min äldsta bror var ute och lekte, han hade ingen klocka, ingen telefon, mamma hade sagt en tid då han skulle vara hemma. När klockan började närma sig tiden och hon förstod redan då att han skulle vara sen hem. När klockan var på sekunden den tid hon hade satt ut stod hon i hallen framför yttedörren och väntade. Min bror var 5-10 minuter sen och han hade knappt hunnit öpnna dörren förrän hon slet tag i honom och kastade honom in i apotekadisken vi hade i hallen, som vanligt vrålade hon och skrek, själv gick jag in på mitt rum, jag ville inte se, ville inte höra.

När mamma blev arg och befann sig i ett annat rum brukade hon alltid skrika "Nej nu jävlaaaar" Efter det hörde man klamp, klamp, klamp och hur det kom närmre, redan då brukade jag som reflex dra upp armen för att skydda huvudet. Mig har mamma inte slagit så mycket som jag kan minnas, men när man är liten är man duktig på att förtränga det som hänt. Men många gånger brukade mamma ta tag med båda händerna i mitt hår och ruska om mig allt hon kunde, hon kunde stå så länge samtidigt som hon vrålade och skrek. En gång var när min äldsta bror hade migrän, jag och min yngsta bror stod i badrummet och skulle göra oss klara för att sova. Han bråkade med mig och jag sa ifrån flera gånger och mamma skrek åt oss att vara tysta för att Christopher hade migrän. Tillslut sparkade Joakim mig på smalbenet allt han kunde, jag var inte berädd och skrek till av smärta, Christopher vaknade och grinade av smärta och mamma blev förbannad, nu jävlar klamp klamp och hon stod och drog mig i håret och ruskade om mig vrålade att jag skulle hålla käften, samtidigt som jag grinade och sa att det inte var mitt fel, jag kunde rå för att Joakim sparkade mig och att det gjorde ont, men hon lyssnade inte.

När jag pratar med min pappa så säger han att han tror att misshandeln alltid pågått, han berättar om hur jag alltid kom till honom och grinade när han kom hem från jobbet, att när han var hemma var det bara han som gällde, han berättar att när jag råkade göra något som tex att spilla ut ett glas så slog min mamma mig på fingrarna. Hon frågade pappa vid flera tillfällen om han tyckte att hon var för hård mot mig och han hade svarat att han tyckte det. Det var ju bara olyckshändelser, det händer alla och gör ingenting, dock fortsatte mamma med detta.

Det finns många fler händelser när mamma slagit oss som jag kan skriva om, men det är inte bara mamma som har misshandlat oss hemma, mammas dåvarande sambo Urban, min yngste brors pappa har också gett sig på hela våran familj. 

Jag kan inte säga riktigt hur gammal jag var vid dessa tillfällen, men jag var mellan 4-7år, det var när vi fortfarande bodde i Alfta. Klockan var mycket och vi barn hade gått och lagt oss för längesedan, jag vaknade av att det väsnades väldigt mycket i hallen. Jag gick ut dit för att kolla och såg hur Urban slog mamma. Jag sa åt honom att sluta och han gick in i garderoben/förrådet vi hade i hallen, där fanns ingenting att göra, han gick nog bara in där för att komma undan. Mamma sa åt mig att gå och lägga mig igen och jag gjorde som hon sa.

En annan gång då jag också vaknade av att det lät i hallen och gick ut så såg jag hur Urban släpade in mamma på toaletten, jag frågade vad han gjorde och han svarade att mamma mådde lite dåligt samtidigt som han slog henne. 

Enligt mamma har jag kommit ut och sett vad som hänt fler gånger men det är ingenting jag minns, det nästa jag minns är att jag vaknade och vi hade poliser i hela lägenheten, Urban hade gett sig på mamma och sedan stuckit iväg, polisen körde oss till scandic hotell där vi fick stanna över natten tills han hade kommit tillbaka. Efter det flyttade mamma och Urban isär för att några år senare flytta ihop igen.

Jag minns när min äldste bror bara var 2-3år max, han var ledsen och Urban skulle lägga honom i spjälsängen men han fortsatte att grina, så Urban tog upp honom och han bara grinade så han gick in med honom till sängen igen och nästa gång han hämtade min bror så kunde han inte stå, Urban skrek åt Christopher att stå upp men han bara ramlade ihop på golvet, mamma som hade sovit hela tiden kom upp och dom fick åka till sjukhuset, Christopher hade brytit lårbenet och fick ligga länge på sjukhuset, mamma och Urban blev anmälda då sjukhuset misstänkte att det var dom som gjort skadan. Mamma litade på Urban som sa att Christopher hade klättrat och fastnat i sängen. Detta har hon trott ända tills jag för knappt ett år sedan pratade med mamma om händelsen och jag berättade hur arg han var för att Christopher inte slutade grina, hur våldsam han var, vad som egentligen hände i sovrummet är Urbans egen hemlighet och jag tror inte att han vill dela med sig av den.

En annan händelse under den tiden var när jag skulle städa mitt rum, mamma var i lekparken och lekte med mina bröder och jag ville också vara med. Men Urban blev sur och tyckte att jag skulle städa, han slet tag i mitt öra och drog i det ända tills jag började blöda. Jag sprang grinande ut till mamma som blev riktigt förbannad på Urban.

En annan händelse var när mamma och Urban flyttat ihop igen, jag hade en kanin och skulle göra rent i kaninburen, jag tänkte bara gå in på rummet och hämta tuggummi först, när jag kommer ut ur mitt rum och precis ska gå ut på balkongen kommer Urban skogstokig och sliter tag i mig, slänger ner mig i sängen och ställer sig med knät på mig samtidigt som han trycker ner mitt huvud, han skriker och slänger mig mot soffan så jag ramlar in i den och sedan in i soffbordet som jag hade på mitt rum. Efter den här händelsen ringde jag till min pappa och berättade vad som hänt att jag ville flytta till honom och att jag aldrig mer ville åka tillbaka hem till mamma. Pappa i sin tur ringde mamma och skällde och hon skyddade Urban. 

Det är dom händelserna jag minns bäst, men det finns många gånger då han varit väldigt hårthänt och det är mycket jag inte kommer ihåg, enligt mamma har hon fått gått mellan oss flera gånger, detta är ingenting jag har ett minne av.

Sista händelsen är faktiskt efter att jag hade anmält min mamma för misshandel. Joakim hade fått ett utbrott och han gick in på sitt rum för att lugna ner sig, Urban bodde inte längre hos oss då, men han var hemma hos oss väldigt ofta ändå. Urban gick efter in på rummet och sedan hörde jag hur Joakim skrek, när jag gick dit hade han ett stort märke rakt över kinden och han skrek att han skulle ringa Polisen, ja gör det du skrek mamma och Urban tillbaka, det är något han hotat med många gånger men han gjorde det den här gången. Urban hade slagit Joakim med ett innebandy skaft i ansiktet och därför hade han märket. Till polisen sa han att Joakim hade tagit upp en skateboard och sagt att han skulle slå Urban. Urban är mer än dubbelt så stor och säkert 8 gånger starkade än Joakim och hade lätt kunnat ta ifrån honom skateborden om så var fallet, men i stället tog han ett innebandyskaft från en klubba och slog honom i ansiktet. Ännu en gång tvekar jag på att detta verkligen är sant, men jag var i rummet bredvid, jag hörde bara, såg ingenting.

Mamma gjorde precis som alla andra gånger, hon skyddade Urban, dom skyllde ifrån sig. Polisen tog det som ett falskt larm och åkte vidare. 

I ett sånt här fall undrar jag varför dom inte kollar upp de inblandade personerna, har det kommit in några liknande anmälningar tidigare? Hade dom gjort det och sett anmälan jag tidigare hade gjort hade kanske dom tagit min bror på mer allvar.

När det gäller anmälan jag gjorde på mamma så erkände hon inte, hon fick mina bröder att inte säga någonting och anmälan lades ner. Min mamma har erkänt en gång vad hon gjort, hon och jag var själva hemma och vi pratade om att jag inte längre ville bo hemma, jag kunde inte se henne som en mamma efter allt hon gjort. Hon berättade att hon slog oss för att hon inte visste vad hon skulle göra, vi var bråkiga, lyssnade inte och hon mådde dåligt, hennes mamma misshandlade henne och hennes syskon som små och hon trodde att det skulle hjälpa när ingenting annat gjorde det. Men jag själv kan säga att när det började, när vi var små, då var vi inte speciellt bråkiga. Men en sak fick jag ut av att göra anmälan, mamma har aldrig (vad jag vet) misshandlat oss igen, och den gången vi pratade verkade hon ångra sig, men andra gånger när jag försökt prata med henne om det har hon återigen nekat allt, dock var det andra människor med då.

 

Många familjer ser lyckliga ut, men bakom sina leenden har alla sina hemligheter.