Jag vann ett presentkort på butiken VILA strax innan jul och när det var mellandagsrea tänkte jag passa på att handla för det och få lite mer för pengarna, jag frågade mamma om hon ville följa med oss (mig, Pontus och Elias) till Gävle där butiken finns och det ville hon, vi gick i några affärer, handlade kläder, vi var ute och åt och hade roligare än vi haft på väldigt länge. När vi kom tillbaka till Bollnäs skjutsade hon hem oss, vi sa hejdå precis som vanligt. 

Det var sista gången jag träffade min mamma, som Elias träffade träffade sin mormor. Att min mamma var väldigt sjuk var det ingen som visste, inte ens hon själv. När min mamma dog är det ingen som riktigt vet, hon hittades den 3 Januari men kroppen var i dålig skick och dom misstänkte att hon legat några dagar. Men eftersom det inte hade begåtts något brott så tar de inte reda på dödsdatum utan det blir det datum kroppen hittades. Men det sista livstecknet vi kan hitta är från kvällen den 31 December, så hon dog antagligen då eller på nyårsnatten. 

Den 3 Januari 2012 skulle jag till Bvc med Elias, han var inte ens två månader gammal, Pontus hade precis åkt iväg med sin pappa. Jag skulle precis klä på Elias overallen när det ringde på dörren. Jag såg inte riktigt vem det var genom titthålet men jag öppnade ändå. Det var socialsekreterarna som jag hade när jag blev fosterhemsplacerad. Jag kunde inte riktigt koppla varför dom stod utanför min dörr och ville komma in. Jag kände på en gång att det var någon som inte var riktigt rätt. Min lillebror har samma socialsekreterare nu när han bor hos min moster, hade han gjort någonting? Många tankar han flyga genom mitt huvud på bara några sekunder. Socialsekreterarna kom in och bad mig sätta mig ner i soffan, jag såg på deras ansiktsuttryck att något var fel och jag kände på mig att det inte handlade om min bror. 

Din mamma har tagit livet av sig säger Margareta. Jag kunde inte tro på det hon sa, jag förstod inte.

Jag frågade varför, hur, när men hon hade inga svar, bara att dom precis hade hittat henne och att det förmodligen var några dagar sedan. Jag kunde inte förstå, jag hade nytt varit med henne, hon var glad, sa själv att hon mådde så bra. Hon hade framtidsplaner för första gången på länge, det gick inte ihop. Dom frågade om det fanns någon som kunde komma hem till mig och jag sa gång på gång att jag var tvungen att gå till bvc med Elias. Jag var i en sån chock.

Jag ringde till Pontus telefon men kunde inte få tag på honom så jag ringde till hans pappa, när han svarade och jag skulle förklara vad som hade hänt brast det, tårarna kom och hans pappa sa bara jävlar, vi kommer.

Socialsekreterarna hjälpte mig med Elias medan vi väntade på att dom skulle komma tillbaka. 

När dom kom gick socialsekreterarna med Pontus pappa in i köket och satt där och pratade ett tag, jag, Pontus och Elias satt i soffan och jag sa inte så mycket, jag kunde inte fatta att det var sant. Jag tänkte på sista gången vi träffades hur roligt vi hade, varför skulle hon göra något sånt efter det? Det gick bara inte ihop.

Socialsekreterarna sa att det var mammas kontaktpersoner som hade hittat henne, att hon antagligen hade tagit tabletter. Men efter någon dag fick jag veta att det var två kompisar till mamma och även mig som hade hittat henne, att det inte alls såg ut som ett självmord när dom kom dit, utan det såg mer ut som om hon hade gått och lagt sig och sedan somnat in. Det var jobbigt att inte veta vad som hänt och det tog 2 månader innan obduktionspapprena kom. Min mamma hade inte tagit självmord som socialtjänsten kom hit och sa, min mamma dog utav en blödning i lungan. Jag ifrågasatte varför dom hade gett mig fel uppgifter och dom förklarade att det var uppgifterna som dom hade fått och var därför tvungna att ge ut dom uppgifterna. Jag fick namnet på personen som hade gått ut med uppgifterna och hon kunde inte svara på varför hon gjort det, hon skulle göra en anmälan på sig själv efter det som hänt.