Det här inlägget blir så långt så jag får nog dela upp det i två inlägg. Dom blir ganska bildlösa då det inte finns så mycket bilder från den här tiden i mitt liv, nån enstaka bild på mig själv bara. 

Det var väldigt blandade känslor att flytta tillbaka till hemmet där jag tidigare hade mått så dåligt. Hemmet hade flyttats till ett annat hus på andra sidan stan, men det var fortfarande samma personal, men nya boende. En sak jag hade som krav för att få flytta dit var att jag fortfarande skulle få vara hemma hos min dåvarande pojkvän Micke på helgerna och så var det. Även alla lov var jag hemma hos honom. Jag tyckte det var väldigt jobbigt att vara tillbaka på hemmet, men det var något som fick mig att orka, vetskapen om att det pågick en utredning, att jag snart kanske skulle få en lägenhet. Men tiden gick och det hände ingenting, jag pratade med mina socialsekreterare och fick då veta att utredningen inte ens hade börjat. Mitt tålamod blev sämre med tiden, varje gång jag frågade hade de fortfarande inte påbörjat någon utredning. 

När ett halvår hade gått sedan jag flyttade till hemmet var fortfarande inte utredningen påbörjad. Dom kom med den ena bortförklaringen efter den andra. Dels att min mamma hade sagt ifrån, hon ville inte att jag skulle flytta själv (Enligt min mamma är inte detta sant) Tillslut kom det fram att dom inte ville påbörja någon utredning förrän jag fyllt 17år, sannolikheten att en 16årig tjej får en lägenhet är väldigt liten och det är den fortfarande vid 17år. Jag blev så förbannad när jag fick höra det här, hade jag fått veta det från början hade jag nog accepterat det bättre, men när man i ett halvårs tid gått och väntat på en utredning och dom inte kunnat sagt detta så blir man förbannad. 

Nu började det hända saker i mitt och min familj liv, jag träffade min ena bror i skolan, som vanligt pratade vi om allt mellan himmel och jord, vi har alltid haft lätt för att prata med varandra. Jag frågade som vanligt hur det var hemma och han berättade att mamma var sjuk, han sa att hon sa att hon hade larver i hela kroppen. Att hon hade knytit ett band runt tummen för att hindra att larverna skulle sprida sig i kroppen, att hon hade skärt ett sår i tummen för att försöka trycka ut dom, sedan hade hon skrikit att det inte spelade någon roll, dom var redan i hela kroppen. Hon sa att det var larver i snoret när hon snöt sig, larver i tårarna när hon grät, larver i munnen så hon gick runt och spottade. Efter det här hann vi inte prata så mycket mer. Jag tänkte inte så mycket på det han sagt till en början. Många gånger har mamma sagt att hon varit så sjuk och man har funderat på om det verkligen var så. Men allt eftersom dagen gick tänkte jag mer och mer på det han sagt, det här var värre än allt annat hon sagt tidigare, det låter inte riktigt klokt, det här är inte normalt. Tillslut sa jag åt Janne, en av mina kontaktpersoner på hemmet att jag ville prata med honom. Jag berättade vad som hänt, att jag tyckte det inte lät riktigt normalt, han höll med mig och frågade vad jag ville göra. Vi bestämde oss för att ringa till jouren som socialtjänsten har eftersom klockan var så mycket att socialtjänsten hade hunnit stängt. Det var mindre lyckat att ringa dit, vi fick ingen hjälp.

Jag sa till personalen att jag hade bilder hemma på datan som jag skulle föra över till ett usb minne, jag sa att jag kunde låtsas att jag skulle göra det och kolla om jag fick komma hem till mamma och göra det bara för att kolla hur läget verkligen var. Personalen gick med på detta och jag gick hem. (hemmet låg ca 5minuter gångväg från där mamma då bodde) När jag kom hem var det bara mamma hemma, hon började direkt berätta att det var nå djur hemma, små små som bits över hela kroppen och att det kliar, hon sa att både hon, katterna och hunden hade fått dom, att det var fullt överallt och jag skulle vara försiktig med vart jag satte mig och jag skulle passa så jag inte fick dom. Jag satte mig vid datan och började föra över bilderna (det var mycket bilder och tog ca 3timmar) 

Under tiden det höll på så pratade mamma vidare i djuren och larverna som fanns där. Hon visade mig djuren och jag höll med henne, hon berättade surt om dom som sa att hon hitta på, att dom inte fanns så jag kände att det bara var att hålla med. Det fanns inga djur, allt hon såg var skräp och ludd. Hon var helt hysterisk, slängde av sig kläder, städade, tvättade och gjorde allt för att bli av med djuren och visade mig gång på gång att dom fanns. Hon visade mig att dom även var i vattnet, så hon tog fram ett glas och hällde upp vatten för att jag skulle se dom vita trådarna som var i det, när hon hällde upp vattenglaset rann det en droppe utanpå som hon menade på skulle vara något. Hon berättade att dom vita trådarna var värst, hon sa att hon säkert hade någon på sig och började leta på sin svarta tröja tills hon hittade ett litet dun från typ ett duntäcke, alltså inte en hel fjäder, hon la den på bänken och sa åt mig att titta på den, ahaa sa jag och bara spelade med, hon sa, vänta du bara tills den får vatten på sig, häll lite vatten på den. Jag gjorde ingenting, så tillslut tog hon lite vatten och hällde på den och sa, den där var det inte sån fart på, men vänta du bara, snart så. 

När det lilla dunet började flytta så sa hon, titta titta vad var det jag sa? 

Hon hittade en klump jord som hon la ner i vasken och slog med diskborsten på, klumpen delade sig såklart och det spred sig, och hon skrek att hon inte kunde få bort insekterna, dom bara spred sig och blev fler och fler.

Hon hitta något frö liknande, antingen ifrån något grovt bröd eller en kärna från ett äpple kanske, hon visade mig den och sa att det här måste vara någon slags äggkapsel. Jag tittade på den och sa att det ser mer ut som något skalbagge liknande. Hon tittade närmre och skrek sedan ja, titta där är ju huvudet! Såhär höll det på under hela tiden jag var där. 

När jag kom tillbaka till hemmet berättade jag för personalen vad som hade hänt och dagen efter ringde jag mina socialsekreterare och berättade alltihop. Allt slutade med att mina bröder blev hämtade och fick inte längre bo hemma. Dom fick flytta till ett jourhem utanför våran stad där dom blev väldigt dåligt behandlade, min ena bror blev misshandlad. Min yngsta bror fick flytta hem till sin pappa, min andra bror fick flytta till Hedbacken, detta hände i början på jullovet, jag var hos Micke men när jag fick höra att min bror flyttat till hemmet åkte jag dit för att vara med honom första dagarna. Julafton skulle jag fira hemma hos Micke och jag fixade så även min lillebror fick följa med dit.

   

Bild från julafton, micke, jag och min lillebror i lila, men jag vill dock inte lägga ut bilder utan lov och därför är deras ansikten borta.