Efter att jag gjort anmälan fortsatte våra liv som vanligt. Jag sov borta hos en vän till mig så mycket jag kunde, hennes föräldrar ställde upp och dom visste om vad som var på gång. Det kändes skönt att ha någon som stötta just då. Även min klassföreståndare visste att jag varit till Polisen. 

En helt vanlig dag när jag slutade skolan ringde jag till mamma och frågade om datan var ledig hemma och om jag kunde sitta där när jag kom hem. Som svar fick jag, nej du får inte sitta där, men du ska komma hem på en gång när du slutar, jag ska prata med dig. Jag frågade vad det handlade om och som svar fick jag att det borde jag veta.

Jag berättade för min vän om samtalet och hon bad mig ringa om det var något och hon sa att det bara var att komma henne sen om jag ville. Jag tog en omväg hem från skolan och funderade vad det kunde vara.. 

Det fanns tre olika saker, antingen hade hon fått reda på att jag röker, att jag skolkat från en lektion i skolan eller att jag hade gjort polisanmälan. 

Men lärarna skulle ha möte så dom skulle inte ha hunnit ringa hem till mamma. Polisen skulle höra av sig till mig innan de skickade ut anmälan så det kunde det inte vara. Så någon måste ha sett mig i skolan när jag var ute och rökte och ringt till mamma. Jag funderade på vad jag skulle säga, skulle jag säga som det var, eller skulle jag ljuga och säga att jag höll i en kompis cigarett? Tillslut kom jag fram till att jag skulle säga sanningen. 

När jag kom hem bad mamma mig att sätta mig ner vid köksbordet framför mig slängde hon en stor hög med papper och frågade mig vad det var. Det var polisanmälan, polisen hade inte hört av sig innan som de skulle. Jag hann inte säga något innan mamma började skrika åt mig. På den tiden bodde mammas bästa kompis våningen under oss och mitt i allt kom hon upp. Jag reste mig upp och mamma gjorde klart för mig att jag inte var så välkommen där hemma längre. Jag gick in på mitt rum och ringde min vän och berättade vad som hänt och hon sa att det bara var att komma. Jag packade en ryggsäck med de viktigaste sakerna. Mammas kompis kom in på mitt rum och kramade om mig och berättade att hon fanns, att hon hade hört att det varit livat ibland, men att hon inte vet vad som hänt, hon sa många värmande ord, precis vad jag behövde just då.

När jag kom ut ur mitt rum hade mamma samlat familjen runt bordet, hon drog samma gamla snyft historia som alla gånger hon blev anmäld till socialtjänsten av skolan. Vi skulle få flytta till hem eller fosterfamilj. Man vet aldrig vad man hamnar i för familj, man får inga saker, inga pengar, blir behandlade som slavar och får göra allt. Hon berättade bara om det värsta som kan hända, visst det händer, det vet jag av egna erfarenheter, men det händer inte ofta. (Jag kommer mer till det senare) Hon kunde få fängelse osv.osv.

Jag gick hem till min vän och hennes familj tog med oss på bio och försökte få mig på bättre tankar under kvällen, där hemma kände jag mig välkommen och där stannade jag.