Jag har under min uppväxt bott på Hedbacken HVB (hem för vård och boende) två gånger, mellan det har jag även bott i en fosterfamilj. Nu tänkte jag dela med mig om mina upplevelser för er från början till idag och även berätta varför jag bott på dessa ställen. Inläggen kommer jag att samla under kategorin "min uppväxt", det kommer antagligen att ta tid att skriva ner allt, beroende på hur mycket detaljer jag väljer att ta med, men det får ta den tid det tar och jag kommer att skriva när jag får tid över. 

Att jag tänker dela med mig av detta är för att andra som sitter i samma situation ska veta att de är inte ensamma och för att jag vill att folk ska se hur fel saker kan bli för en ungdom i dagens samhälle. Det jag gått igenom är det många som tror inte kan hända i dagens samhälle, men det händer och de flesta blundar, jag brukar säga att det är lätt att blunda för det man inte vill se och så är det.

Ofta tänker man att det inte spelar någon roll vad man gör, det är ingen som kommer att lyssna, att man inte har en chans mot en myndighet, eller att polisen inte kommer göra något, men man ska säga ifrån, kämpa för det som är rätt, man kan få rätt emot en myndighet. Att du gör något åt det som hänt dig själv, en vän eller anhörig kanske inte alltid hjälper personen ifråga, men det kan hjälpa så många andra i framtiden och jag kan faktiskt känna att det är skönt att få höra att någon faktiskt gjort fel och att även den som gjort fel får höra det. Ibland gör människor fel utan att förstå att dom gör fel, då är det även bra att dom får höra att dom gör fel för att kunna göra rätt i framtiden.

Det här inlägget blev lite rörigt, men jag hoppas ni förstår vad jag försöker få fram. Vi måste höja våra röster för att höras, för att framtiden ska bli bättre för våra barn och ungdomar.