Det var sent och jag låg och pratade i telefon med en kille som jag på den tiden tyckte om. Mamma knackade på min dörr och sa att hon ville sova och att jag skulle lägga på och jag sa att jag skulle göra det. Men mamma gick ut med hunden och jag tänkte att jag kunde prata tills hon kom in igen. När mamma kom in slet hon upp dörren och skrek åt mig att lägga på. Jag bad henne att gå ut ur rummet så skulle jag lägga på, jag ville bara inte att hon skulle lyssna på vad vi sa. Men mamma ville inte gå ut. Jag upprepade ett par gånger att hon skulle gå ut och att jag skulle lägga på men hon gav sig inte. I stället slet hon av mig telefonen och gick in på sitt rum. 

Jag som behövde min telefon till att ställa väckarklocka så jag kom i tid till skolan klev upp och sa att jag ville ha tillbaka telefonen för att jag behövde en väckarklocka, men mamma ville inte ge tillbaka den. När jag tjatat ett tag tog hon telefonen och kastade den allt hon kunde mot mig, tack och lov så missade hon med ca 50cm. Telefonen flög in i väggen som fick ett hål efter telefonen och telefonen gick i flera delar. Hon fortsatte med att kasta en telefonkatalog och tidningar på mig, allt hon kunde komma åt. Jag plockade ihop min telefon och kände att jag hade fått nog. Jag ställde mig upp och sa åt henne att imorgon går jag till polisen. Ja gör du det sa hon tillbaka. Jag hade många gånger sagt att jag skulle gå till polisen, men jag hade aldrig riktigt menat det, den här gången hade jag verkligen fått nog, den här gången skulle jag gå till polisen. Det jag inte visste då var hur mycket det beslutet skulle förändra mitt liv.

Jag gick tillbaka till mitt rum medan mamma skrek både det ena och det andra åt mig, jag satte ihop telefonen men insåg snabbt att displayen var trasig, men eftersom jag kunde telefonen ganska bra utantill ringde jag upp killen jag pratat med och berättade vad som hänt och att jag skulle höra av mig under morgondagen.