• STARTSIDA
    
• FACEBOOK
    
• TÄVLINGAR
    
• KONTAKT
    

Man uppskattar "små saker" mer nu..

Detta är skrivet sent på kvällen/natten samma dag som jag fick missfallet..

 

Känner mig tom på ord, tankarna är många, vad var det som gick fel? Jag plågar mig själv med tankar om vem den lilla var, tankar om att den aldrig fick möjlighet att leva. Det är konstigt hur man från ena dagen kan vara världens lyckligaste och bara några timmar senare blir det såhär.. Trots att det var tidigt och vi knappt vant oss vid tanken med att vi snart skulle vara en till i familjen så känns det som en stor förlust men jag är samtidigt glad att det var nu det hände och inte senare i graviditeten.

 

Men det känns som att jag kommit närmre min familj, man lär sig att uppskatta små saker bättre, att inte ta allt för givet. Jag vet att det ändå är väldigt vanligt att man får missfall tidigt i graviditeten, men aldrig hade man trott att det skulle drabba en själv. Än har vi inga planer på att försöka igen, men det är ändå samma dag än, vi får se hur det blir framöver. Jag tror att jag är den som tagit det hårdast av oss, det var ändå jag som bar på barnet, det är jag som blöder och det är jag som har ont. Jag blir påmind om vad som hänt varje gång jag går på toaletten, varje gång jag känner smärtan i magen, jag har nästan inte orkat gjort någonting på hela dagen, antingen är jag för deppig eller så har jag bara väldigt ont.

 

Jag har passat på att ha många och mysiga stunder med sonen idag, vi har bland annat haft en liten läs stund. 

 

 

 

Usch va jobbigt! KRAMAR!!!

Där jag bloggar nu på allt för föräldrar så kan man se vad dom sökt på, vilka som är in(fast dom inte skriver något), från vilken sida dom kommer in m.m. Det är faktiskt riktigt kul att se :)

Åh nej vad hemskt! Blir helt tårögd. Tänker på er, även om jag inte känner er!
Kram!

Jag fick ett missfall 2005 och fortfarande funderar man ibland på vem det var. Det är hemskt att få missfall. Mitt var också tidigt och det som gjorde mest ont var det som aldrig fick bli.

Hej har följt din blogg sen ja jag vet inte när... ett missfall är fruktansvärt har själv haft 2 vara ett i vecka 13 vilket inte alls var roligt! allt kom ut i toaletten hos en kompis. :( skulle jätte gärna vilja läsa din privata blogg om jag får?!
Styrke kramar Fia