• STARTSIDA
    
• FACEBOOK
    
• TÄVLINGAR
    
• KONTAKT
    

Depression, here i come!

Ni som har följt mig ett tag vet att jag hade problem med att socialtjänsten inte ville ge mig pengar förra månaden då jag fick ett arv efter min mamma på 5000kr, ingen stor summa och jag hade sett fram emot att kunna handla lite nya möbler till lägenheten då våra rasar samman, jag hade pratat med socialsekreteraren vid ett flertal tillfällen om de saker vi behövde till lägenheten och om pengarna som skulle komma in och det lät som att jag skulle få köpa det jag behövde för pengarna. När pengarna kom och jag lämnade in min ansökan fick jag avslag, pengarna skulle användas till hyra osv. Tur nog hade jag inkomster från andra ställen, bland annat fick jag tillbaka på skatten så när allt var betalt hade jag ändå runt 5000kr kvar på kontot, vad gör man? Jo man jublar så högt man kan och passar på att unna sig själv och sin son saker som vi aldrig annars har råd med och innan månaden var slut hade vi lika dåligt ställt som annars.

 

Förra veckan skyndade jag mig in med ansökan så fort jag kunde, vi behövde få in pengarna på kontot så fort som möjligt för att ha råd med det som MÅSTE köpas och hyran/elen ska snart vara betalda, hela veckan har jag sett fram emot att ha pengar på kontot igen så att vi kanske kan äta något annat än makaroner och köttbullar/korv/bacon. När posten kom idag så kom även mitt beslut, jag drog till med ett lite extra stort leende då det faktiskt tagit hälften så lång tid för kontoret att tagit beslutet än vanligt. Leendet försvann lika snabbt som jag öppnade kuveret och jag insåg att jag inte kommer kunna köpa något kött alls den här månaden, att jag kommer få leva på nudlar hela månaden, ringa till alla ställen där jag har räkningar att betala och säga att jag inte ens har pengar till hyran för dom pengar jag har måste jag använda till att köpa barnmat och blöjor till min son så att åtminstone han kan få i sig det han behöver den här månaden. Jag fick ÄNNU ett avslag.. 

 

Vart är informationen jag borde fått om att om jag har för mycket pengar en månad så måste jag lägga undan dom för att jag måste klara mig på dom även nästa månad? Jag har aldrig haft mer pengar än existensminimum och därför har jag aldrig vetat hur det funkar, borde man inte informera mig om detta??! Borde inte min socialsekreterare ringt och berättat för mig att nu när du för en gångs skull har pengar så får du inte unna dig själv någonting, du får inte köpa födelsedagspresenter till din son för dom pengarna ska du klara dig på i 3 MÅNADER, nu vet jag det, jag vet att dom få kronor jag får är det ända jag kommer ha i 2 månader framöver, att jag kommer hamna efter med varenda räkning under dessa månader och säkert inte komma ikapp med det på ett antal månader.. Jag menar, tack för informationen om det.. 

 

Just nu vill jag bara gå och gömma mig i en mörk vrå någonstans tills detta helvete är över.. På bara några sekunder rasade hela mitt liv.. Depression, here i come!! 

 

Uppdatering till den inkompetenta (självklart anonyma) idiot som tror att jag inte tänker ge min son blöjor och varierad kost, det är klart att jag kommer ha råd att ge honom det, han kommer fortfarande få precis samma saker som alltid och det är väl ändå inte bara jag som betalar i det här hushållet?! Jag har fortfarande inkomster, men det är långt ifrån det jag ska ha för att ha existensminimum denna månad och möjligtvis nästa månad, men det är MINA inköp jag får dra in på, inte Elias, det skulle jag aldrig i hela min vildaste fantasi kunna göra, kanske att en inkompetent jävla idiotjävel som du skulle kunna göra det mot dina barn eftersom det faktiskt var du som tänkte den tanken, men det betyder inte att alla människor är lika dåliga som dig. Jag märker att du försöker komma åt en öm punkt här hos mig eftersom du även påpekar att jag inte ska ha ett barn till när jag inte kan köpa det min son behöver, men bara för att det har skett ett misstag i ekonomin en månad betyder det inte att jag inte kan ha barn, det händer nog alla någon gång och oftast löser det sig. Själv lägger jag alltid undan pengar utifall att det skulle hända något som detta så jag har något att ta av. Nästa gång du tänker låta fingrarna glida över tangentbordet så tänk dig för en extra gång. Jag hoppas verkligen att du varken har eller någonsin kommer att få några barn, för vem vill ha en så hemsk människa som förälder??!

 

 

Livet är långt ifrån en dans på ängar..

 

Jag lider med dig, går själv på soc och bara för att vi har en för "stor" lägenhet så får vi 1200kr mindre i bidrag än alla andra! Suck socialen är knepiga.

Har du inte studiebidrag eftersom du studerar? Inget roligt att behöva leva på socialbidrag iaf. Jag gjorde det när jag var yngre pga. att jag inte kunde bo hemma längre. Men när jag flyttade ihop med min sambo så beviljade de inte längre utan jag fick leva på honom så han försörjde mig helt i början. Lite knäppt, men så var det. Lever inte du ihop med ditt barns pappa? Eller är han med arbetslös?

Hoppas det ordnar sig för er iaf.

Du borde också tänka på vad du skriver, den anonyma människan vet du ingenting om. Men han vet mycket om dig så han har en bättre grund till det han säger till dig än du till honom. Sluta vara så dryg och säg "du sa att jag inte ska ha barn så då borde DU INTE HA BARN!!!!!" tycker du VERKLIGEN att du är bättre än den anonyme?