Caroline Andersson - Mamma till Elias -

Barn, bebisar och gravida överallt!

2012-10-17 @ 23:38:40 // Permalink - Missfall - Kommentarer (3)

Skrivet 2012-10-12

Vart jag än är, vad jag än gör så är det prat om barn, bebisar och gravida överallt, det går inte att komma undan och det gör så fruktansvärt ont att veta att våran lilla aldrig fick chansen att komma till oss, att veta vad vi gick misste om. Man blir påmind om det överallt.

Vissa stunder klarar jag knappt av smärtan och det känns som jag knaprar tabletter mer eller mindre hela dagarna, jag hatar att ta tabletter och gör det inte om jag inte måste, men smärtan är hemsk, inte bara för att det gör ont fysiskt, det gör ont psykiskt för jag blir hela tiden påmind om varför jag har ont.

Det är mycket tankar som snurrar runt i huvudet och det är svårt att få ner dom här, jag har svårt att hänga med i skolan, tankarna finns någon annanstans och smärtan gör att jag har svårt att koncentrera mig på annat. Just nu är det värktabletterna som får mig att orka leva någorlunda normalt om dagarna, utan dom skulle jag förmodligen bli liggandes i soffan eller sängen hela dagarna..

Men det som känns jobbigast är att ständigt behöva förklara varför jag inte kan vara med på vissa saker, varför jag äter så mycket värktabletter, varför jag inte orkar gå på vissa lektioner. Man har tydligen inte något privatliv i skolan, säger jag att jag inte får vara med och simma på idrotten måste jag säga varför och när jag säger det så ska dom tycka synd om mig eller rätta mig om att det inte är rätt tillfälle att skaffa ett till barn. Jag är tacksam för de personer som förstår mig och accepterar att allt är som det är, dom som inte ifrågasätter allt kring missfallet. Vad spelar det för roll vilken vecka jag var i? Vad spelar det för roll om det var planerat eller inte? Vad spelar det för roll om jag väljer familjen före karriären? Vad spelar det för roll? Oavsett vad jag har för svar på dessa frågor och alla andra frågor så är det en lika stor förlust och jag mår dåligt av det, ännu sämre när jag ständigt blir tvingad att svara på dessa frågor. En del människor har inga känslor, kan inte sätta sig in i andras situationer, frågar av ren nyfikenhet och funderar inte alls på hur jobbigt det är för mig..

Kommentarer

Postat av: Anonym pga det jag skrev

Jag fick missfall för 6år zen i vecka 14 och jag lider fortfarande, har lyckats bli gravid efter det. Jag önskar jag kunde säga att det blir bättre men då skulle jag ljuga.. Folk som inte varit med om samma sak förstår inte riktigt hur det känns.. Jag hoppas att du med tiden kan lära dig hantera smärtan.. Förörvrigt så beklagar jag sorgen.

2012-10-18 @ 13:43:57

Postat av: Anonym

Tycker det är lite knäppt att du skriver om detta så mycket men tycker det är ett problem att folk frågar om det i din skola!
Ett tips är att säga att du har mens, istället för missfall. Hur mycket uppmärksamhet behöver du om du berättar för alla???

Svar: Har man mens får man bada om man använder tampong och har man mens kan man duscha med de andra om man använder tampong men jag får inte använda tampong så det är en väldigt dålig ursäkt. Ska jag även säga att jag måste till sjukhuset, vara hemma och ta det lugnt på grund av mens? Säga att jag mår psykiskt dåligt och inte kan koncentrera mig på grund av mens? Att jag måste springa till skolsköterskan stup i ett pga mens? Nej det funkar inte riktigt så, det kanske funkar om man inte blöder så mycket eller inte har ont.. Jag har försökt att låta bli att berätta för mina lärare, men tydligen måste läraren hålla ett helt förhör om man kommer och säger någonting. När jag hade berättat det höll dom ett helt förhör om vilken vecka jag var i, om det var planerat osv, spelar det någon roll? Ett missfall är ett missfall och det spelar ingen roll hur planerat det var eller vilken vecka jag var i, det är jobbigt ändå.
Det är en sak att stå och tvingas säga något till sina lärare redan samma dag som jag fått missfallet än att välja själv när jag vill skriva om det här i bloggen och göra det när jag känner mig redo att berätta om mina tankar och känslor. Jag är inte alls ute efter uppmärksamhet, det är många som får missfall och det är många som delar mina tankar och mina känslor, det är många som inte har någon att prata med det om, jag vill dela med mig för att andra ska veta att dom inte är ensam om det och för att jag själv tycker att det är ett bra sätt för mig att bearbeta det som hänt, om det inte passar dig tycker jag att du kan stänga ner sidan och aldrig mer titta in här igen.

Caroline Andersson

2012-10-18 @ 15:58:08

Postat av: angelica

jag måste bara säga till Anonym: Det är carollinneas blogg och hon skriver vad hon vill. Som hon säger så är det många som delar hennes sorg och erfarenheter och det är ett bra sätt att skriva av sig, och att skriva om tex missfallet är inte samma sak som att prata om det., När hon skriver så tar hon det i sin takt medans om någon tex lärare frågar så är det mer påtvningat. Och jag kan säga till dig Anonym att det inte är uppmärksamhet och jag tycker du är okänslig som kommer med ett sådant påhopp... Carolinnea är STARK som kan och vågar skriva om det här. Det är ett sett att bearbeta... Carolinnea stå på dig! Du är STARK och MODIG och du verkar vara en underbar tjej.

Svar: Tack :)

Caroline Andersson

2012-10-19 @ 08:15:07

Trackback