Vad gör man?
Jag orkar verkligen inte mer, förra månaden hade jag enligt socialtjänsten ett överskott på 3600kr, tänk om det vore så väl, istället har jag flera gånger låtit bli att äta för att vara säker på att pengarna ska räcka. Den här månaden har jag samma inkomst som jag alltid annars har, men enligt soc har jag fortfarande ett överskott på 1600kr, vilket betyder att jag får ännu ett avslag och får leva på mina ynka 3600kr, nu inser jag att jag även nästa månad kommer att vara utan pengar, jag vet inte längre vad jag ska göra.
Jag har försökt att ansöka om andra saker som vi behöver, tex möbler, men enligt socialtjänsten har jag pengar så vi klarar oss, jag har ju ett överskott.. Men pengarna jag har i överskott får jag inte använda för dom ska jag spara till nästa månad, hur fan tänker dom?!
Hur kan ett arv på 5000kr göra att jag inte får pengar på 4 månader?! Tidigare har jag tänkt att minst en månad till, men nu vet jag att det är den här månaden och en till.. 2 månader och jag har inte ens råd med räkningarna..
Jag antar att det bara är att bita ihop och skriva ännu en överklagan..
Kommentarer
Svar:
Om du har så stora problem med mitt levnadssätt och retar upp dig så mycket på det vet jag inte ens vad du gör här inne? Jag ska inte behöva försvara mig i det här. Alla människor har olika förutsättningar, tyvärr är jag en av dom människor som har fått dåliga förutsättningar, en dålig start i livet.
Om du väljer att leva på under existensminimum så är det ditt val, men det betyder inte att jag gör samma val, jag har rätt att söka pengar, jag själv betalar skatt för att andra ska kunna göra det, så varför ska jag själv inte kunna göra det? Om inte Sverige hade haft den möjligheten hade jag varit ett gatubarn, vet du varför? För att jag blivit både fysiskt och psykiskt misshandlad under hela min uppväxt, för att jag är uppväxt med missbruk av både alkohol och droger, för att jag inte har några föräldrar som kunde ta hand om mig. Jag har under hela mitt liv fått ta skit på grund av mina föräldrars val.
Jag fick flytta till hedbacken hvb för att försöka förbättra min och min mammas relation, men det funkade inte. Jag fick flytta till en fosterfamilj som visade sig vara ännu mindre lämpliga föräldrar. Jag flyttade hem, men bodde hos vänner och en kille jag var tillsammans med. Jag och killen hittade en lägenhet och kollade upp att vi skulle ha råd med allt och det hade vi, men socialtjänsten förbjöd mig att flytta. I stället fick jag flytta tillbaka till Hedbacken hvb för att visa att jag kan ta hand om mig själv. När jag hade bott där i 1år beviljade dom en lägenhet åt mig, för dom ansåg att jag hade blivit utsatt för tillräckligt i mitt liv, för att få ett slut på det hela och för att det var det ända alternativ som kunde få mig att må bra och leva ett någorlunda normalt liv. Att dom tog det beslutet betyder att mina föräldrar inte är försörjningsskyldiga över mig trots att dom fortfarande egentligen är det. Det gör att jag än idag får mindre pengar än jag ska ha, hade jag haft dom pengarna hade jag klarat mig själv utan deras hjälp.. Men det kan jag inte idag.. Det finns nog ingen som frivilligt vill leva på socialtjänsten, varje månad får man kämpa för att få ekonomin att gå ihop, finns det möjlighet att klara sig utan dom gör man det. Jag har alltså inte valt att bo själv som du skrev i en tidigare kommentar, jag blev tvingad att bli "vuxen" i förtid.
Jag kan inte se tillbaka på min uppväxt och minnas alla dom där roliga sakerna många gjort, för jag har inte kunnat det, periodvis har jag inte haft någonstans att ta vägen. Flera kalla vinternätter har jag tillbringat på offentliga toaletter samt järnvägsstationen och trott att jag ska frysa ihjäl, för jag har inte haft någonstans att ta vägen. Jag har gått flera dagar utan att få i mig en smula mat, för jag har inte haft några pengar att leva för, hade inte många av mina vänner ställt upp hade jag förmodligen inte suttit här idag.
Jag önskar att jag kunde förtränga allt jag varit med om, men jag kan inte. Jag kan heller inte låta bli att tänka på att om det inte vore för mina föräldrars dåliga val i livet hade jag inte varit där jag är idag, jag hade inte behövt kämpa som jag gör idag för att ha mat på bordet.
Jag är den som har bäst utbildning hittills och bäst cv, min sambo har inte betyg från grundskolan och det kommer han att fixa efter jul när sonen börjar på förskolan. Jag får inga jobb mer än det jag redan har, det är inte bara att gå och få ett jobb när man inte har en utbildning, speciellt inte när man måste anpassa tiderna efter skolan. Jag har valt att gå klart skolan för att senare få en bättre utbildning och en dag få ett bra jobb som jag vill jobba med. Och om det bara var att skaffa ett jobb utan utbildning, hur kommer det sig då att arbetslösheten är så stor idag? Nej du har nog inte tänkt till riktigt där. Och om min sambo ska jobba, vem fan ska då ta hand om våran son? Din verklighetsuppfattning verkar vara helt vrickad, så nästa gång du öppnar käften tycker jag att du ska ta reda på fakta, en dag kan det hända att du öppnar käften åt fel person. Det du skriver åt mig kan jag uppfatta som kränkande, visste du att det är skadestånd på 5000kr om jag går till polisen? Då klarar jag mig utan socialtjänsten och skattebetalarnas pengar i 4 månader enligt socialtjänsten, du som tycker det är så fel av mig att gå på socialtjänsten måste ju mer än gärna bidra med det.
Jag har inte valt det liv jag lever idag, hade jag fått valt hur mitt liv skulle se ut hade det inte sett ut som idag, det helvete jag lever i önskar jag inte ens min värsta fiende, samtidigt som jag tror vissa människor skulle behöva testa att leva så för att kunna förstå sina med människor..
Caroline Andersson
Svar:
Jag har inte fått någon annan kommentar än den här från dig :)
Caroline Andersson
Svar:
Jag har bett om en annan handläggare flera gånger men det händer tyvärr ingenting, men jag tror jag ska ha rätt till att byta handläggare. I värsta fall får jag skicka in en ny anmälan på socialtjänsten här, gjorde det för något år sedan och då åkte dom dit, sen blev dom helt plötsligt väldigt trevliga, men nu har jag gått över från ungdom till ekonomi och har därför en annan handläggare, men hon verkar inte bry sig om någon, hon har ingen medkänsla alls. Jag sa att jag inte hade råd med mat åt mig själv eller sonen och hon rörde inte en min, (Visst hade vi råd eftersom Pontus har betalat allt och han har fått hjälp av sina föräldrar) istället ljög hon och sa att det var för sent att överklaga beslutet trots att det inte var det vilket ställde till det ännu mer för mig. Jag ska sätta mig ner och skriva en ny överklagan nu i helgen om jag får tid över, så jag hoppas att det händer något.
Caroline Andersson
Svar:
Nej, han studerar precis som jag, men just nu är han pappa ledig så att jag ska kunna gå skolan.
Caroline Andersson
Svar:
Frågan är bara om inte socialtjänsten tar även det som en inkomst.. :/
Caroline Andersson
Svar:
Det är ganska ofta bloglovin gör det :) Vi får hoppas det!
Caroline Andersson
Svar:
Tack, vilka underbara människor det finns, dock skulle det kännas fel att ta emot hjälp från någon jag inte känner. :)
Caroline Andersson
Svar:
Just nu är det räkningarna som är problemet, högen med påminnelser som jag tänkte betala den här månaden, men jag måste välja att betala dom eller mat, inte så svårt val med andra ord, maten går före allt, samtidigt är det sista jag vill att räkningarna ska gå till kronofogden. Annars är det inte så mycket annat, julklappar och sådant klarar vi oss utan, Elias är så liten så han förstår ändå inte att han ska få några, så han lider nog inte av det. Vi är bara glada om vi har mat på bordet och kan betala räkningarna.
Caroline Andersson
Svar:
Får undersöka det till veckan :)
Caroline Andersson
Svar:
Tack för tipset, ska undersöka det :)
Caroline Andersson
Trackback
