Kanske ska man visa här att man lever, även om det är knappt.. Har precis kommit innanför dörren här hemma efter en lång dag, först hade jag praktik 7.30 - 16.00 och när jag slutade hämtade Jessica och Andreas upp mig utanför och vi åkte direkt på tupperware träff i Mora, så nu har jag precis kommit hem och jag har inte ens träffat Elias idag, det känns lite jobbigt med tanke på att jag ska ut imorgon och han ska sova hos sin farfar. (Om det blir som det är tänkt) På lördag har jag ett tupperware party på kvällen, så söndag kommer jag bara att vara med Elias. Jag har funderingar på att ringa till skolan och prata med dom och höra om det går att göra något åt mina tider, jag mår inte  bra av att ha det som det är idag, jag sliter allt jag kan för ett betyg som jag egentligen inte ens har nytta av. Just nu känner jag att jag skulle kunna hoppa av skolan helt, jag trivs inte och det är mycket lärarnas fel, synd att det ska behöva vara så, för annars tycker jag om att gå i skolan, men just nu kämpar jag för varje dag och ser ingen mening med det alls. Ja, jag är negativ, men det är så jag känner. Självklart vet jag att jag en dag kommet att jobba ungefär samma tider som jag har nu, men när jag jobbar så jobbar jag med något jag vill, ingenting jag är påtvingad till, dessutom är Elias äldre och kommer ändå att vara i skolan ungefär samma tider som jag är på jobbet, just nu känns det som om jag missar så mycket!