att inte veta..
Det tar verkligen alla mina krafter, jag har inte fått hjälp från socialtjänsten på två månader, nu går jag och väntar på månadens ansökan och hoppas verkligen att dom inte ger mig ännu ett avslag, mina pengar räcker precis till räkningarna och det Elias behöver, i två månader har jag vänt på varenda krona för att få allt att gå ihop och jag klarar nog inte en månad till, stressen och att inte veta om man kommer klara hela månaden tar alla krafter, nu är vi två som tur är, men om inte Pontus hjälpt till så mycket som han gjort och hans föräldrar så hade vi inte klarat dom här två månaderna.. Det här påverkar mig väldigt mycket, speciellt mitt humör, jag är sur och grinig, humörsvängningar och det går ut över alla i min omgivning. Det är helt sjukt hur mycket pengar påverkar våra liv..
Ni får tycka att jag är snål, dum i huvet och allt ni vill för att jag får pengar från socialtjänsten och för att jag tycker det är fel av dom att inte ge mig några, men alla har inte samma förutsättningen från första början, jag försöker allt jag kan för att få in så mycket egna inkomster som möjligt, men det räcker inte till. Jag jobbar, tjänar pengar och betalar skatt, men när man studerar hela dagarna är det svårt ändå, timmarna räcker inte till och jag måste sova någon gång på dygnet också.. Så innan ni öppnar käften tycker jag att ni kan prova att leva på 3600kr i månaden, för det är det jag har utan deras hjälp, utgifterna, 4550kr i hyra, 500-600 el, 280kr i hemförsäkring, 400kr i personförsäkring åt mig och Elias, 283kr i internet räkning, 200kr i telefonkostnader och mat åt både dig och ditt barn, blöjor och allt annat som behövs, klarar ni det gör ni det bra, självklart ska några utgifter delas, som hyra, el, Elias försäkring, internetet,
Kommentarer
Svar:
För att enligt dom skulle jag ha sparat pengarna jag fick i överskott räcka i flera månader framöver, men jag har inte fått den informationen och köpte därför det jag behövde eftersom pengarna räckte till det..
Caroline Andersson
Svar:
Om du har så stora problem med mitt levnadssätt och retar upp dig så mycket på det vet jag inte ens vad du gör här inne? Jag ska inte behöva försvara mig i det här. Alla människor har olika förutsättningar, tyvärr är jag en av dom människor som har fått dåliga förutsättningar, en dålig start i livet.
Om du väljer att leva på under existensminimum så är det ditt val, men det betyder inte att jag gör samma val, jag har rätt att söka pengar, jag själv betalar skatt för att andra ska kunna göra det, så varför ska jag själv inte kunna göra det? Om inte Sverige hade haft den möjligheten hade jag varit ett gatubarn, vet du varför? För att jag blivit både fysiskt och psykiskt misshandlad under hela min uppväxt, för att jag är uppväxt med missbruk av både alkohol och droger, för att jag inte har några föräldrar som kunde ta hand om mig. Jag har under hela mitt liv fått ta skit på grund av mina föräldrars val.
Jag fick flytta till hedbacken hvb för att försöka förbättra min och min mammas relation, men det funkade inte. Jag fick flytta till en fosterfamilj som visade sig vara ännu mindre lämpliga föräldrar. Jag flyttade hem, men bodde hos vänner och en kille jag var tillsammans med. Jag och killen hittade en lägenhet och kollade upp att vi skulle ha råd med allt och det hade vi, men socialtjänsten förbjöd mig att flytta. I stället fick jag flytta tillbaka till Hedbacken hvb för att visa att jag kan ta hand om mig själv. När jag hade bott där i 1år beviljade dom en lägenhet åt mig, för dom ansåg att jag hade blivit utsatt för tillräckligt i mitt liv, för att få ett slut på det hela och för att det var det ända alternativ som kunde få mig att må bra och leva ett någorlunda normalt liv. Att dom tog det beslutet betyder att mina föräldrar inte är försörjningsskyldiga över mig trots att dom fortfarande egentligen är det. Det gör att jag än idag får mindre pengar än jag ska ha, hade jag haft dom pengarna hade jag klarat mig själv utan deras hjälp.. Men det kan jag inte idag.. Det finns nog ingen som frivilligt vill leva på socialtjänsten, varje månad får man kämpa för att få ekonomin att gå ihop, finns det möjlighet att klara sig utan dom gör man det. Jag har alltså inte valt att bo själv som du skrev i en tidigare kommentar, jag blev tvingad att bli "vuxen" i förtid.
Jag kan inte se tillbaka på min uppväxt och minnas alla dom där roliga sakerna många gjort, för jag har inte kunnat det, periodvis har jag inte haft någonstans att ta vägen. Flera kalla vinternätter har jag tillbringat på offentliga toaletter samt järnvägsstationen och trott att jag ska frysa ihjäl, för jag har inte haft någonstans att ta vägen. Jag har gått flera dagar utan att få i mig en smula mat, för jag har inte haft några pengar att leva för, hade inte många av mina vänner ställt upp hade jag förmodligen inte suttit här idag.
Jag önskar att jag kunde förtränga allt jag varit med om, men jag kan inte. Jag kan heller inte låta bli att tänka på att om det inte vore för mina föräldrars dåliga val i livet hade jag inte varit där jag är idag, jag hade inte behövt kämpa som jag gör idag för att ha mat på bordet.
Jag är den som har bäst utbildning hittills och bäst cv, min sambo har inte betyg från grundskolan och det kommer han att fixa efter jul när sonen börjar på förskolan. Jag får inga jobb mer än det jag redan har, det är inte bara att gå och få ett jobb när man inte har en utbildning, speciellt inte när man måste anpassa tiderna efter skolan. Jag har valt att gå klart skolan för att senare få en bättre utbildning och en dag få ett bra jobb som jag vill jobba med. Och om det bara var att skaffa ett jobb utan utbildning, hur kommer det sig då att arbetslösheten är så stor idag? Nej du har nog inte tänkt till riktigt där. Och om min sambo ska jobba, vem fan ska då ta hand om våran son? Din verklighetsuppfattning verkar vara helt vrickad, så nästa gång du öppnar käften tycker jag att du ska ta reda på fakta, en dag kan det hända att du öppnar käften åt fel person. Det du skriver åt mig kan jag uppfatta som kränkande, visste du att det är skadestånd på 5000kr om jag går till polisen? Då klarar jag mig utan socialtjänsten och skattebetalarnas pengar i 4 månader enligt socialtjänsten, du som tycker det är så fel av mig att gå på socialtjänsten måste ju mer än gärna bidra med det.
Jag har inte valt det liv jag lever idag, hade jag fått valt hur mitt liv skulle se ut hade det inte sett ut som idag, det helvete jag lever i önskar jag inte ens min värsta fiende, samtidigt som jag tror vissa människor skulle behöva testa att leva så för att kunna förstå sina med människor..
Caroline Andersson
Svar:
Det är tufft när man så gärna vill kunna göra något åt det, men man är helt maktlös, jag kan inte göra någonting, som det ser ut idag kan jag inte få ett jobb hur mycket jag än önskar. Tyvärr får jag leva på samma summa i minst två månader till. Visst klarar vi oss, men det är tufft och det tar på oss.
Caroline Andersson
Trackback
