Kroppen: Man kan lätt bli andfådd när man gör något ansträngande trots att lungkapaciteten har ökat. Att man blir andfådd är helt normalt, barnet får lika mycket syre oavsett hur flåsig man känner sig. I slutet av graviditeten kan trycket på pulsådern bli för stort om man ligger på rygg, vilket kan göra att både du och barnet mår illa. Barnmorskan brukar därför rekommendera att man ligger på sidan när man ska sova. Det brukar även vara den ställning som känns bäst, det kan vara skönt att ha en kudde som stöder upp den tunga magen lite.
I vissa landsting görs ett extra ultraljud i vecka 32 för att kontrollera att barnet växer som det ska.

Barnet: Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 centimeter långt. Nu har barnet något bättre kontroll över sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg.

Mina anteckningar: Denna vecka har jag faktiskt inte märkt någon skillnad om man jämför med förra veckan, förutom att bristningarna på magen fortsätter att komma. (se bilder nedanför) När jag kollar i spegeln tycker jag inte att det ser speciellt hemskt ut, men när jag anstränger mig för att lyckas se dom, eller knäpper en bild så tycker jag att de ser hemskt ut, så jag är glad att se sitter långt ner så att jag inte ser dom! Men jag ska inte klaga, finns dom som fått mycket värre och än så länge är det bara på ena sidan, även om de är på väg på den andra också!